lördag 2 oktober 2010

Ehrensvärd

Det firas förskräckligt på Sveaborg i höst. Det är nämligen 300 år sedan Augustin Ehrensvärd föddes. Han var mannen som skapade idén om de finska kustbefästningsverken, planerade och förverkligade dem. Så det är inte mer än rätt att han firas som en av de viktigare personerna i vårt lands historia. I synnerhet i Helsingfors. Som historiker har jag under de senaste veckorna upprepade gånger fått svara på frågan om vad Sveaborg/Ehrensvärd betytt för Helsingfors.

Det är förstås egentligen att omöjligt att veta, eftersom vi har bara en historia som förverkligats. Den kan visserligen skrivas om och berättas på nya sätt, men det går inte att säga hur historien skulle ha sett ut utan Ehrensvärd. Man brukar säga att Helsingfors inte skulle ha blivit huvudstad år 1812 utan Sveaborg.

Tankegången baserar sig på idén om Helsingfors som en obetydlig håla fram till dess att Sveaborg plötsligt gjorde staden förmögen och betydelsefull. Själv är jag ändå en aning reserverad inför en sådan tolkning. Helsingfors var inte någon ovanligt liten eller eländig stad i det svenska riket, inte alls. Tvärtom. Lägg därtill den i kritiska skeden mäktiga G.M. Armfelts djupa avsky och förakt för Åbo(borna) och den ryska kejsarens intresse att skapa distans till Sverige och manifestera en ny ordning i det nyförvärvade storfurstendömet. Senaten, Storkyrkan och Universitet i Helsingfors var ett nytt maktcentrum som skapades i askan efter branden 1808. Att armén fanns i faggorna var säkert bra, men hur avgörande det var, är jag inte säker på. Det är fullt möjligt att storfurstendömets huvudstad hamnat någon annanstans om Sveaborg inte funnits. Men det är inte säkert.

Men visst hade fästningsbygget och Ehrensvärd en enorm betydelse för hur staden såg ut under sjuttonhundratalet. Hans verksamhet tvingade fram ett ekonomiskt uppsving. När handelsmännen var tröga i starten med att producera råvaror och tjänster ingrep Ehrensvärd. Hans officerare skaffade sig egendomar och industrier i stadens omgivningar, förnyade både jordbruk och kultur. De som var mest på hugget blev hur rika som helst, efterfrågan på allt var så hisnande att alla priser sköt i höjden, både på råvaror och fastigheter. Helsingfors var åtminstone tidvis den dyraste orten i Sverige.

Framför allt tycker jag det är mycket bra att lyfta fram den svenska tidens historia. Det är faktiskt inte så att Finland var en isolerad urskog fram till 1809, något fritt nationalromantiskt finskt-ugriskt paradis eller ett förtryckt, separat hörn av det svenska riket. Det var en riktig, viktig del av det Sverige som uppstod under Gustav Vasa och blev en modern stat under 1600-talet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar