Enligt rekommendationer skall man då man hänvisar till en webbsida ange sidans URL-adress och datum. I värsta fall krävs inget annat av t ex skolelever. Det vore ändå viktigt att förstå vilken funktion en käll- eller litteraturhänvisning har. Funktionen är dubbel:
- Man ska ge läsaren en kontext för den information man presenterar
- Man ska ge läsaren en möjlighet att gå till samma källa och kontrollera den
Webbadresser kan ändras och ett datum ger bara en felaktig illusion om att det skulle vara möjligt att få fram hur en viss sida sett ut en specifik dag. Så är inte fallet eftersom få - om någon - instans sparar så noggranna loggar över sin webbplats. Nationalbibliotekens webbarkiv samlar material endast mycket sporadiskt och gör oftast dessutom ett rätt ytligt urval från varje webbplats. Med dålig tur har man alltså hänvisat till en sida som bommats vid höstningen eller som finns i den djupa webben, dvs längre inne i någon mer komplicerad databas. Oddsen att den sida man hänvisat till faktiskt finns i något webbarkiv är i själva verket närmast försvinnande små.
Det viktigaste är alltså att ange information som man själv ansett vara viktigt vid den källkritiska bedömningen och sådan information som gör att en senare läsare kan få fram samma eller en liknande text. Ett fint undantag här, där datum faktiskt kan vara till hjälp är förstås wikin, där man kan söka fram gamla versioner enligt datum. Ange alltid först:
- Upphovsman och rubrik på webbsidan.
- Om texten ingår i en blogg eller något annat relevant sammanhang ange namnet på det.
- Ange ändrings- eller publikationsdatum om sådana finns.
- Och ja, ange också URL, eftersom du använt dig av den vid den källkritiska bedömningen och det kan hjälpa en att spåra en försvunnen sida senare.
Personligen anser jag inte att man behöver ange datum för när man kontrollerat sidan, men det finns olika skolor här. Det kan vara säkrast ibland. Om det är viktigt och man misstänker att det faktiskt senare kan ifrågasättas att det stått något på en viss sida etc ska man ta en skärmbild eller spara sidan som en html-fil. Det senare går att göra enkelt med de flesta webbläsare.
Ilmestynyt: Santeri Ivalon "pari" historian väitöskirjaa
13 timmar sedan
Det finns olika skolor och rekommendationer. Pedantikaste jag känner till är använt av amerikanska genealoger. Vet inte om amerikanska historiker är lika noggranna.
SvaraRaderaFör exempel man kan kolla Internet Citation Guide for Genealogists. Jag har själv skrivit om ämnen, också.
(Bibel för amerikanska genealoger är Evidence explained : citing history sources from artifacts to cyberspace av Elizabeth Shown Mills. Bara 885 sidor. Jag donerade mitt exemplar till GSF's bibliotek.)
Ja, att hänvisa till digitaliserade material är ju sen en ännu knepigare sak. I digitala arkiv har alla filer unika namn som man kan hänvisa till om signum inte är tillräckligt exakt, vilket kan hända i arkiv. Helst borde material i digitalarkiv ha beständiga adresser eller identifikatorer, som kan likna en URL (URN) eller vara någon annan typ av permanent adress (t ex DOI). Sådan kallas PI eller Persistent Identifier. Dessa är mycket behändiga och bra och fungerar som länkar på datorn, vilket ger fina möjligheter vid digital publicering, förutsatt att arkivet i fråga kan stå till tjänst med publicering av dokumentet på webben. Man måste ändå ange också de signum som finns för originalet som hänvisning, i fall tekniken någon dag sviker, tycker jag.
SvaraRaderaAtt hänvisa till digitala kritiska utgåvor eller andra resurser kan vara en utmaning, eftersom det sätt man fått fram informationen är en del av forskningsprocessen. Det viktiga är då hela tiden att tänka på att man ger tillräckligt med information för någon att få samma vy man själv haft framme eller att kunna göra samma sökning. Ibland kan det vara en bra lösning att kopiera hela kommandot från webbläsarens adressfält och med ord beskriva vad man gjort, stigen.