Anno 2012

Jag hörde att man måste skriva en sammanfattning av det gångna året i sin blogg. Lyckligtvis behöver ingen läsa den, men jag fullgör härmed min plikt.

Professionellt var detta mitt första hela verksamhetsår som arkivchef på Brages Pressarkiv. Under året lanserades två nätverk/projekt Pondus och Inkludera Flera. Dessutom inledde vi viktiga samarbeten med andra aktörer gällande arkivering och långsiktigt bevarande av tryckfiler inför nästa års projekt, Presstanda. Mycket glad är jag också för #m12i-seminariet, som lyckades väl trots alla äventyr. Mer om verksamhetsåret kan man läsa i Pressarkivets blogg.

Jag hade också nöjet att göra comeback på Uni då jag höll min kurs Digitalkultur inom humaniora. Undervisning är både otroligt roligt och mycket svårt, tycker jag. Jag lärde mig själv en hel del som jag har nytta av. Chefsjobb, föräldraskap och undervisning har sina gemensamma utmaningar många gånger, fast de också är mycket olika. Men alla gånger handlar det om att motivera och stöda. Och i alla dessa värv måste man också våga ta egna misslyckanden och motgångar, samtidigt som man inte prutar på ambitionerna.

Förutom i min blogg har jag fått skriva i en vänbok till Panu Pulma, vilket vara en rolig omväxling, även om jag själv känner som att min 1700-talsådra lite rostat. Jag har helt enkelt inte haft tid och möjlighet att syssla med historisk forskning; arkivchefsjobbet, undervisningen och projekten har tagit för mycket tid och energi. Sjuttonhundratalsforskningen hänger lyckligtvis verkligen inte på min insats, vilket är skönt att se. Sveaborgsprojektet är helt enkelt fantastiskt. Under året fick vi också Henrik-databasen lite framåt, trots att vi inte ännu publicerat Åbomaterial, som borde bli klarat nästa vår. För övrigt har jag skrivit kolumner i FAILI, varit med om att göra Nya Argus biblioteksnummer och hållit en presentation på Nordiska arkivdagarna. Mycket spännande har det också varit att följa med tillkomsten av det första finska historiska bloggpriset, planeringen av det nationella digitala långsiktiga bevarandet, utvecklingen vid Riksarkivets AHAA-projekt och på ett ännu lite större avstånd de efterlängtade besluten kring de nationella ontologierna.

Under året har jag i familjekretsen kunnat glädas över barnens framgångar, men också sörjt bortgången av Lars Lundkvist. Den kalla sommaren gjorde att semestern inte rikigt blev så avkopplande man hoppats. Hösten präglades av ett hårt kampanjarbete och kommunalpolitik, där jag inte direkt själv varit så aktiv, men nog följt med på nära håll. Jag är verkligen imponerad av det omfattande och osjälviska arbete som gjordes och görs av så många människor. Mina egna små insatser har jag främst gjort som ny ordförande i Sjundeå Marthaförening.  Tack vare extremt aktiva och duktiga marthor, inte minst unga sådana, genomfördes under året fina projekt i Sjundeå.

Under året har jag också blivit riktigt besviken och förvånad några gånger. Väldigt ledsen faktiskt, över oginhet och högmod jag stött på, lyckligtvis inte i avgörande saker. Sådant hör väl livet till. Jag har också fått mycket stöd från för mig viktiga personer och instanser. Det gör ju att jag gärna vill och orkar kämpa vidare. Med fötterna stadigt en meter ovanför marken får man räkna med att ta både bakslag och framgångar med jämnmod. Jag kan knappast göra mer än mitt bästa och jag försöker att inte heller ställa orealistiska mål. Att driva på utveckling av både verksamheter och mig själv trivs jag med. Under nästa år ska jag i alla fall inte lansera några nya projekt. Tror jag.