Bibliotekarien är död - länge leve bibliotekarien!

Äntligen, äntligen är Nya Argus bibliotekstemanummer klart. Det har varit otroligt spännande att jobba med detta nummer, bara kolla i innehållsförteckningen vad som finns om ämnet och vem som skrivit:

Mikael Böök: Några allmänna reflektioner om biblioteket ◆ Sunniva Drake: Biblioteket i dagens värld: ­exemplet Entresse ◆ Jonas Tana: Bibliotekarien – den felande länken mellan information och användare? ◆ Päivi Jokitalo: E-böcker och bibliotek: vad finns för låntagarna? ◆ John Augustsson: E-böcker och bibliotek i Sverige ◆ Anders Ericson: Noreg: Nasjonalbibliotekets digitalisering møter ikkje e-bokbehovet ◆ Rainer Knapas: Ur bibliotekets nyare historia ◆ Annikki Roos: Tankar kring vetenskapligt arbete och bibliotek

---

Panoptik / Jessica Parland-von Essen: Om hur kunskapen reducerades till information ◆ Trygve Söderling: Varken alarmist eller hajpare

Ok, det är sannolikt branschfolk som får mest ut av denna lista, men min poäng är att detta är ytterst viktiga och intressanta frågor på både kulturell och politisk nivå. Vi har inte råd att förpassa dessa frågor till branschinternt käbbel, utan detta handlar om saker som på ett djupgående sätt påverkar oss och vår framtid.

Här ett utdrag ur min inledande kommentar:

Journalistiken och tidningarna har en central roll i vårt demokratiska system. Vi behöver någon form av den (med)borgerliga of­fentlighet Jürgen Habermas skrivit om.

För att ett demokratiskt samhälle ska fungera och folk kunna ta del av offentligheten ens behjälpligt behövs allmänbildande undervisning och folkbildningsverksamheter. Grunden till denna offentlighet utgjordes länge av trycksaker och bibliotek, vid sidan av städernas gemensamma rum. Nu har böcker och tidningar dramatiskt ändrat format – därmed absolut inte sagt att de gamla formaten helt skulle försvinna – men offentligheten har förändrats i takt med att medierna har förändrats. I dag kan vem som helst publicera sig. I dag behöver man inte längre ta sig till ett bibliotek för att fylla informationsbehov eller hitta gratis eller lättillgänglig underhållning. Majoriteten av folket har den i sitt hem, eller till och med i sin ficka. Över fyrtio procent av finländarna har smarttelefon. Tryckta böcker och tidningar som har format vårt samhälle under flera hundra år har åsidosatts som huvudsakliga förmedlare av information och kunskap och som ensam hemvist för den offentliga medborgardebatten. En skenbart sekundär följdfråga är om vi längre behöver bibliotek och bibliotekarier?

För att kunna svara på frågan måste man närmare analysera vilka olika funktioner biblioteken och bibliotekarierna fyllt de senaste hundra åren. Biblioteket har varit ett ställe där information och kunskap har lagrats och tillhandahållits alla medborgare.

Hela inledningen finns också på webben.  Jag har skrivit av mig ordentligt i detta nummer. Det görs mycket fantastiska saker på området, men det råder också hel del frustration och vilsenhet på många håll. Frågorna tangerar också på ett mycket relevant sätt den humanistiska forskningen. Jag hoppas att vi kan föra en konstruktiv, bred och livlig diskussion om mänsklighetens minne. Nu måste vi tala om värden, på riktigt.