måndag 27 maj 2013

Kulturpolitik på scen

I dagens tidning förklarar teaterchefen att man gjort god konst under 2012 på Svenska Teatern. Jag kan inte uttala mig om det överhuvudtaget. Fullt möjligt att det stämmer. Det som irriterar är att det ser ut som att det skulle vara konstnärligheten som kostar över en miljon euro här. Implicit den som kritiserar katastrofen kritiserar konstens och kulturens rätt att existera och är följaktligen en tölp. Å andra sidan anser styrelsordförande att det inte är den enorma musikalsatsningen som är problemet, utan "de andra produktionerna". Ändå tycker jag det sagts upprepade gånger att vad som sprängde budgeten i grunden var att man måste jobba typ dygnet runt för att få allt klart efter renoveringen och inför den stora premiären.

Grejen är den att renoveringar och ombyggnadsarbeten nästan alltid är mer komplicerade och dyra än man räknat med. I vår firma, där vi gjort otaliga sådana, hade vi länge en bestående post som hette "otevliga(!) överraskningar" i varje ombyggnadsbudget. Frågan är hur man reagerar när man ser att det börjar barka åt skogen. Eller reagerar man? Vilket är viktigare: att hålla överoptimistiska avtal och löften till vilket pris som helst, eller att försöka - i god tid - idka damage control, kanske backa, flexa och vara känslig med att följa upp och lyssna till signaler inifrån om problem? Hur bygger man upp förtroende och hur håller man fast vid det och ett gott anseende?

Egentligen vet jag ju inget, så i det specifika fallet Svenska Teatern kan jag absolut inte uttala mig. Lite förvånad är jag dock att det verkar finnas ett så pass stort förtroende för ledningen. Alla måste ju få göra misstag förstås. Men i en del andra branscher och kretsar har mindre problem lett till företroendekriser. Utifrån ser det i alla fall ut som om det faktiskt inte var konsten som kostade över en miljon euro förra året utan något annat. Men "kulturpolitiskt" var musikalen en framgång. Undrar just vad sjutton det betyder?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar