söndag 12 oktober 2014

Beslutsfattande och forskning

Jag råkade lyssna på en podcast om nya forskningsrön som visar att i verkligheten minskar pratande i mobiltelefon risken att köra på bilen framför. Det handlar om att mycket i vårt körande är helt reflexstyrt. Du kanske inte vet vart du kört, om du varit involverad i ett livligt samtal, men risken att du krockat är kanske mindre än om du inte varit det. För medan du pratar och kör, skruvar du inte på bilfläkten, radion, skickar sms eller målar läpparna. Eller vad nu folk i verkligheten gör medan de kör bil. Problemet är att när man stiftat lagen som reglerar mobilanvändning vid körning har man utgått från de teoretiska alternativen 100% fokus på körande vs att tala i telefon och köra. Varför man i Finland stiftat om användning av headset. Jag gav upp efter att nästan ha kört i diket ett par gånger när jag försökte få headset att funka medan jag körde ... Men vad gör vi nu? Ska lagen skrivas om eller borde vi vänta på mera forskning?

Det senaste hotta är nu "evidensbaserat beslutsfattande". Hur kan man se till att forskningen kommer beslutsfattandet till godo så snabbt och bra som möjligt? Att sakkunskap och fakta i vårt mycket komplexa samhälle beaktas när beslut fattas? Viktiga frågor.

Från regeringshåll tycker man om jag förstått saken rätt att man ska ta bort pengar från t ex sektorforskningsinstitutens grundfinansiering och i stället beställa fram sådan forskning man behöver som underlag för sina beslut. Detta har givetvis lett till ett ramaskri från forskningsvärlden. Det är onekligen en katastrof om pengarna tas bort från grundforskning. Att leverera forskning(sresultat) på beslutsfattarnas beställning är nog något som rent principiellt kan vara mycket svårt för forskare.

Forskning ska vara oberoende, initiativen ska komma från forskningsfältet självt, även om de sedan finansieras av staten eller någon annan. Detta har varit något av en helig etisk princip för vetenskapen. Är inte forskningen en skapande verksamhet och ett sökande efter sanning, som liksom sin syster konsten förlorar sin trovärdighet och ohjälpligen också sin kvalitet, om den korrumperas av att externa intressen börjar diktera och blanda sig i innehållet? De tidtabeller beslutsfattarna har innebär dessutom snarast sammanställning av existerande forskning. Grundforskning med hög kvalitet i större skala tas nog knappast fram på några månader fast regeringen skulle vilja det. Vi måste ha en bred och fri grundforskning som bas.

Nyttotänkandet har etsat sig djupt i vårt samhälle. Universiteten ska vara autonoma, men också skaffa "extern finansiering". Målsättningen är innovationer och samhällsnytta, oftast ekonomisk sådan. Och tidsspannet är ofta kort, några få år. Man måste vara nyttig. Också ekonomiskt.

Men ändå tycker jag att också forskarna måste fundera över problemet: vad är det som gör att beslutsfattare i dag inte känner till eller beaktar forskningens resultat? Vad är det som gör att man mot bättre vetande gör malplacerade investeringar och kontraproduktiva nedskärningar? Vad kan forskarna själva göra för saken? Hurdana strukturer, hurdan kommunikation skulle vi behöva? Det behövs lite motförslag nu och vi borde fundera på hur vi kan åtgärda saken. Trots att det kanske inte ger en direkt merit i cv:n ännu i dag. Tyvärr. Men just nu frågas det från politiskt håll om hur det borde gå till. Det finns möjligen ett momentum här. Bra förslag efterlyses.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar