OECD har en längre tid påpekat att utbildningsnivån i Finland är på väg nedåt. Den politiska målsättningen här har redan länge varit att utbildningen ska vara snabb, effektiv och betjäna arbetslivet. Det har haft båda goda och dåliga sidor. En sämre sida har varit den enorma stress många ungdomar måste leva med och det faktum att onödiga intellektuella exkursioner faller bort i och med brådskan. Det finns rätt lite flexibilitet och förståelse i högskolesystemet i dag. Man måste mogna väldigt tidigt, vara effektiv och veta vad man vill.
Nu föreslås också ett "experiment" med ännu större valfrihet i gymnasiet, som redan i och med de senaste studentexamensreformerna blivit mycket mindre allmänbildande. Faktum är att det är femtio gymnasier, alltså 15% av skolorna som kan gå med. En inte oansenlig andel av gymnasisterna kan drabbas av försämrat kursutbud och färre möjligheter till studie- och yrkesval i senare i livet. För att inte tala om en sämre allmänbildning. Allmänbildning som kunde hjälpa en till exempel till kritisk mediekonsumtion. Eller kritisk läsning av politisk propaganda och dumheter. Bland andra historielärarna har kritiserat försöket, men för döva öron. Försöket kommer att inledas redan nästa höst.
Avsikten ska vara att gymnasiet är allmänbildande och ger en god grund för livslångt lärande, säger beslutsfattarna. Ja, man får hoppas att ungdomarna självmant studerar också den andra linjen. Idén om att man behöver grundligare kunskaper antingen i humanistiska eller naturvetenskapliga ämnen ger ju minsann goda förutsättningar till upptäckarglädje senare i livet. En humanist kanske mår bra av att förstå lite genetik för att ta ställning till saker som gäller vårdbeslut, mat eller mediciner. Och en naturvetare kanske mår bra av att kunna några språk eller veta något om samhället och dess utveckling. Man kan ju alltid läsa på frivilligt på eget initiativ senare, om man hinner och orkar. Det kan bli många insikter som kommer senare i livet. Hoppas inte för sent.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar