söndag 24 april 2016

Omomomorganisering

Argumenteringen kring diverse bolagseringprojekt som förts fram förbryllar mig lite. Man talar om bättre transparens och effektivitet. Nu är det ju så att bolag inte omfattas av offentlighetslagstiftningen på samma sätt som myndigheter. Så detta med ökad transparens ter sig som ett frågetecken för mig. Någonstans läste jag motiveringen att bokföringen skulle se annorlunda ut, men det borde väl ändå vara en arrangemangsfråga för en potent minister att se till att man får de siffror man behöver. Finns en tanke om att olika verksamheter i staten ska vara på något sätt självfinansierande är vi på sjufamnars vatten.

Ännu märkligare ter sig argumenten kring effektivering. Hur jag än vänder och vrider på både hälsovårdsreformen och de nya trafikförslagen, tycker jag mig bara se massor av nya administrativa kostnader. Det ska vara flera val, beslutsnivåer och dessutom behövs en hel massa övervakning, upphandling, koordination och kontroll. Nya direktörer. Ingen vill avstå, så man bara lägger till. Bokföring, administration, skatte- eller avgiftsuppbärande etc ska eller kan inte längre skötas av de nuvarande instanserna (och med dyra pengar framtagna gemensamma systemen), utan man får säkerligen skäl att upphandla många nya it-system för ändamålen. Lite mer evidens och fakta kring detta skulle inte skada i diskussionerna.

Jag har i princip alltid avskytt organisationsförändringar, eftersom de lätt stjäl enorma mängder resurser. Även då de görs helt top-down utan att engagera och förankra, som ett försök att styra verksamheter. I värsta fall görs det av chefer och konsulter utan ett uns av förståelse för hur arbetet på verkstadsgolvet ser ut  och då är de förödande för motivation och effektivitet. De sakkunniga Jules Goddard och Tony Eccles rekommenderar indirekt folk att byta jobb, så fort man börjar fokusera på lådlekar i ett företag.

På min nuvarande arbetsplats görs en omorganisation vart tredje år. Eftersom jag är mycket nöjd med min arbetsplats efter över ett år där har jag ju ett litet dilemma här. Saken är helt tydligt inte så enkel. Delvis har jag tänkt det beror på att vi har ett gott ledarskap överlag och folk är välmotiverade och engagerade i vad vi gör och i kundernas intressen och behov. Jag har också märkt att en föränderlig organisation (för organisationen ändras ju i den också mellan den stora karusellen) motverkar onödiga hierarkier. Folk “är” mera sin sakkunskap och personlighet än sin titel, vilket är en bra sak enligt mig. Men en kollega satte nyligen fingret på vad det egentligen handlar om: att en organisation alltid lever och det handlar om att rucka strukturen så att en rättar sig efter verksamheterna och kan stöda arbetet på bästa möjliga sätt. Det handlar om att ta bort hinder och trösklar för de vad de sakkunniga gör. Och inte om att man “utvecklar verksamheten” genom omorganisation och lådlekar. Voilá, så enkelt var det!

Det kan löna sig att kolla denna korta sammanfattning av Goddard om managerialsimens missar. Notera t ex Control Loop vid 3:30. Goddard talar om företag, men kan bra begrunda frågor om ledarskap och styrning inom offentlig sektor i samma banor. Den som blir intresserad kan gärna se hans föreläsning på AGSM, en lång men befriande totalsågning av kontrollbaserad styrning. Jag tycker det är bra lyssna på vad dagens ekonomer anser om styrning och ledarskap. För det figurerar en hel del gamla och bristfälliga jargonger i debatten på många ställen. Det gäller att inte böja sig för okunnigt ledarskap.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar